Om oss - 100år - Håkan Ottosson AB

100 ÅR I HILDING OTTOSSONS ANDA

Av Anette Jelvemark Nordqvist

Auktionsprofiler på Torkelstorp: Grupperingen kring visningsringen vid auktions-

premiären på Torkelstorp igår var något annorlunda än vanligt, beroende på väder-

leken. Folk sökte i allmänhet skydd för regnet i ett skjul, och där gjorde Skånska

Dagbladets tecknare sina profilstudier. Längst till höger ses roparen Lundgren samt

auktionsförrättarna Ottosson och Möller.

Bilder och avskrift av artikel ur Skånska Dagbladet, 1944.

Där en nick kostar en tia …

Blöt upptakt till auktionssäsongen

- Skillnaden mellan auktionerna av idag och forna tiders ligger främst i tempot. En or-

dinär auktion, som förr tog en hel dag, klaras nu av på en timma eller möjligen en och

en halv.

Det är mästerroparen Gustaf Lundgren som anställer dessa funderingar, medan vi

per bil stäva iväg mot årets första storauktion på Torkelstorps gård pr Svedala, där

grosshandlare Evald Sandell på grund av övergång till kreaturslöst jordbruk, som det

heter i auktionsannonssammanhang, skulle låta försälja hela sin reaktionsfria nötkrea-

tursbesättning av låglandsras.

93

- Förr fick man vara ordentligt laddad med

vitsar och historier hämtade ur Söndags-

nisse-Strix och Kasper, innan man kunde

uppträda som ropare, berättar hr Lund-

gren vidare. En historia eller vits mellan

varje rop hörde nämligen till kutymen. Då

gällde det nämligen att dra ut på tiden, ty

auktionen var ett folknöje, som skulle vara

hela dagen. Dessutom stod det i länssty-

relsens resolution angående rättigheterna

att servera vin och öl, att detta endast fick

ske, så länge auktionen pågick. Till sist fick

man gå så listigt till väga, att man vän-

tade med att sälja ryktdonen till långt fram

på kvällen, och först när klubban fallit för

dem, var auktionen de facto avslutad och

därmed också serveringen. Och som det

bjöds på auktionerna förr i världen! Jag

minns en gång, när man kokade porter och

öl i stora kittlar i brygghuset och hällde

hela kaggar med brännvin i, varefter auk-

tionsbesökarna bjödos att ta för sig. Ja, det

var andra tider då än nu …

Det var emellertid inte så utan, att man välsignade de nya tiderna inför årets auktions-

premiär. Regnet stod nämligen som spön i backen, och det var bistert råkallt, varför det var

gott att veta, att de hundra nötkreaturen skulle komma att klubbas bort på ungefär en och en

halv timme. En ko i minuten är nämligen Gustaf Lundgrens paroll, och den följde han med den

äran även nu. Man såg just inte till mycket folk, när man kom fram till Torkelstorp, men filen

av bilar vittnade om, att auktionsbesökarna dock inte voro så få. De påträffades också inne

i det rymliga kostallet, där den i synnerligen god kondition varande besättningen ingående

studerades av den sakkunniga auktionspubliken.

Vällingklockan kallade till samling

Efter traditionell dubbel ”akademisk kvart” började gårdens vällingklocka ljuda som en ma-

ning till samling. Auktionspubliken, som klätt sig efter vädret, d.v.s. i regnrockar och gum-

mistövlar, strömmade ut och fylkade sig kring visningsringen, medan de båda väl påpälsade

auktionsförrättarna, John Möller i Trelleborg och Hilding Ottosson i Svedala, embarkerade den

traditionella auktionsvagnen, som dessbättre stod under tak. Här hade även Gustaf Lundgren

fattat posto och med sin mäktiga tordönsstämma hälsade han nu den ärade publiken välkom-

men till auktionspremiären, meddelade betalnings- och kreditvillkor samt upplyste om att

94

lantbrukare och kreaturshandlare hade lov att köpa utan vidare, medan andra dödliga vore

nödsakade att förete kristidsnämndens intyg, om de skulle falla på den idén att köpa ett djur.

”En nick och en blick betyder en tia”,

dekreterade hr Lundgren, och sedan denna överenskommelse träffats kunde så auktionen

börja. Ko nr 1, som framfördes i ringen, hette betecknande nog ”Etta”, och priset blev genast

gott, 1 140 kr., men så var den också nykalvad. Sedan lågo priserna en god stund omkring

1 000, 1 100 och 1 200. Maximipris för korna blev 1 250 kr. och gällde nr 23 Lovisa, som gick

till Stora Markie. Det lägsta pris som noterades för någon ko var 560 kr., men det var också

den enda, som kröp under 600-kronorsstrecket. Även kvigorna blevo synnerligen bra betalda

med priser för de äldre varierande mellan 1 170 och 610 kr., om vi nu skola vara exakta,

medan unga kvigor slogos bort för 500-600 kr. Kalvarna lågo så högt i pris som mellan 290

och 200 kr., medan en enda stackars tjurkalv betalades med 55 kr. Sist i raden uppträdde

gårdens båda stamtjurar, ”Klang Fänrik” och ”Alm Olin” på arenan och såldes för 2 200 resp.

1 350 kr., båda till Lövestadsgården, dit även majoriteten av kalvarna gick. Annars hamnade

djuren mestadels i hemtrakten. Ett ganska betydande antal gick dock så långt uppåt landet

som till Bodelsta gård i nordvästra Skåne.

Auktionen gick alldeles fantastiskt snabbt undan. Hr Lundgren fick både så många nickar

och blickar han ville ha, och ibland hade det ganska manstarka uppbådet av kreatursskötare,

som förde fram djuren, all möda i världen att hinna få fram dessa i takt med ropen. Särskilt

vid framförandet av kvigorna och kalvarna blev det longörer, annars hade det måhända blivit

snabbhetsrekord.

Allra sist framfördes ett par hästar, av vilka den ena slumpades bort för 540 kr., medan

den andra, en sexårig skimmel, antecknades i protokollet för 1 500 kr., men blev osåld.

Priserna bra trots vädret

- Det brukar ju vara så, att priserna delvis äro beroende av vädret, menade auktionsförrät-

taren John Möller, när vi hade ett samtal med honom efter auktionen. Är det fint väder, så

är folk i allmänhet på bättre humör, publiken blir större och så sporrar man varandra. Trots

dagens sällsynt dåliga väder, som säkert skrämde bort en hel del spekulanter, anser jag pri-

serna goda. Men kreaturen voro ju också i bra kondition, och det var en god stambesättning

som salubjöds.

Ja, så har då auktionssäsongen börjat, och nu komma rop och klubbslag att eka över byg-

derna ända fram till fardagen, den 14 mars …

Auktionsförrättarna och auktionerna

Vintern 1944 hade de båda auktionsförrättarna John Möller och Hilding Ottos-

son redan varit verksamma i många år. De hade gjort sig ett namn vida omkring

som de stora männen från slätten. Varhelst de höll auktion var de lätta att känna

igen på sina klädslar; John Möller från Trelleborg, alltid i plommonstop och

95

Lantbruksauktion i Hyllie i Malmö 1942. På bilden syns, sittandes i vagnen till vänster

Hilding Ottosson, sittandes till höger John Möller och ståendes i vagnen dagens

auktionsutropare. Mannen som står med ett anteckningsblock i handen är troligen

gårdens protokollförare.

Foto: Bilder i Syd

Hilding Ottosson från Svedala, alltid i hatt och stor halsduk på grund av sina

luftrörsproblem.

Eftersom de stora lantbruksauktionerna ägde rum på vintern, januari till den

14 mars, är det lätt att förstå att det gällde att pälsa på sig ordentligt. Även om

roparna var snabba blev det många timmar utomhus i bistert väder. Auktionerna

var folkfester under den tid på året då det var lite lugnare i lantbruket. Annonser-

na i dagstidningarna från den här tiden visar hur vanligt det var med auktioner.

Allt från lantbruksmaskiner till höns, potatis, skrot och husgeråd klubbades bort.

Av auktionsförrättarna kända inropare erhöll betalningsanstånd till den 1 okto-

ber när skörden var bärgad och pengar hade kommit in. Auktionsförrättaren

hade sedan ytterligare tre månader på sig innan han skulle redovisa till säljaren.

Det var dessa tre månaders ränta på pengarna som skulle kompensera för kredit-

risken. Det var inte så konstigt att stor personkännedom var en viktig egenskap

hos en auktionsförrättare när han bar hela det ekonomiska ansvaret och fick

lätta på plånboken om en köpare inte kunde göra rätt för sig när betalningen

96

skulle in. Ottosson och Möller höll

därför koll på köparna och räken-

skaperna medan ropen föll och de

två sedvanliga protokollen, ett av

Ottosson/Möller och ett av gårds-

folket, skrevs på karbonpapper med

blyertspenna i alla väder.

Den som kan sin Emil i Lönne-

berga drar sig till minnes beskriv-

ningarna av auktionerna där och

mycket stämmer överens med den

verklighet som roparen Gustaf

Lundgren berättar om i tidnings-

artikeln. Folk kom från när och

fjärran för att handla, träffas, äta

och dricka på heldagsauktionerna.

Till auktionsseden hörde nämligen

att det skulle vara restauration. Käl-

larmästaren kom på morgonen och

serverade mat och inte minst dryck

så länge auktionen pågick. Det fö-

rekom därför att auktionsförrät-

Tidningsannons från 1940.

taren fick neka berusade personer

att lägga bud. Historien berättar

om en gång då en överförfriskad

Fakta auktionssäsongen

lantman, strax innanför repen vid

De stora gårdsauktionerna gick alltid av

stapeln i januari och februari. Sedan kom

en kreatursauktion, blandade sig i

den 14 mars, den dag då gårdarna bytte

budgivningen men råkade just då

arrendatorer. Dagen kallades fardagen.

klubban föll ramla framstupa över

inhägnaden, vilket inte undgick den

Fardag är den dag ett hyresavtal eller

kvicktänkte roparen som raskt re-

arrende upphör att gälla. Hyresgästen/

plikerade:

arrendatorn skall senast denna dag ha

- Han föll på budet. Det återgår.

avträtt innehavet och gjort det tillgängligt

Och så var det med den saken.

för nytillträdande innehavare. Det avträd-

När auktionen var slut bjöd

da skall därvid vara i gott skick och plöjt.

Numera kan i princip vilket datum som

gårdsfolket auktionsförrättarna och

helst för fardag fastställas i avtal. Om

roparen på middag. För en så popu-

inget annat avtalas, är fardagen för ar-

lär auktionsförrättare som Hilding

rende den 14 mars, vilket bestäms i 8 kap.

Ottosson blev det många långa ar-

4 § 3 st. jordabalken. Källa: Wikipedia

betsdagar på en auktionssäsong.

97

Vem var Hilding Ottosson?

Vagnmakare och lantbrukare Otto Andersson på gården Bosarp i Krågeholm

fick tre barn; Edvin, som tog över gården när Otto dog 1919, Anna som gifte sig

med Oskar Andersson, lantbrukare från Alstad, och så Hilding som föddes 1894

i Bosarp. Eftersom fadern Otto uttalades [åtto] uttalades Edvins och Hildings

efternamn [åttosson] och så har det uttalats sedan dess.

Hilding var tidigt mycket ekonomiskt intresserad. Efter folkskolan gick han på

Östra Grevie folkhögskola och tog också brevkurser på Hermods.

98

Hilding Ottossons ansökan till kommunalkamrerstjänsten, 1920.

I sin karriär hade han flera tunga och ärofyllda uppdrag såsom ordförande i

Svedala Sparbank, nämndeman i Trelleborg, vice ordförande i kommunalfull-

mäktige i Svedala socken och ordförande i skolstyrelsen. När Svedala socken

år 1921 inrättade en kommunalkamrerstjänst, den tidens kommundirektör, blev

Hilding Ottosson innehavare av den och skötte med stor omsorg kommunens

angelägenheter i tio år.

Från sin etablering i Svedala 1918 och parallellt med sitt uppdrag som kom-

munalkamrer bistod Hilding Ottosson vid bouppteckningar, arvskiften, testa-

mente samt övriga juridiska familjeuppdrag. Dessutom anlitades han ofta när

någon lantbrukare skulle hålla auktion. 1931 valde Hilding Ottosson att lämna

uppdraget som kommunalkamrer för att helhjärtat ägna sig åt sina egna uppdrag

som nu vuxit till den omfattningen att de inte gick att kombinera med det kom-

99

Villan på Malmövägen 55.

munala uppdraget. 1933 lät Hilding Ottosson uppföra villan på Malmövägen 55

i Svedala och därifrån bedrevs sedan firman.

1941 anställdes, efter avslutad realexamen, en mycket ung Nils-Gunnar Nils-

son som sedan under flertalet år

arbetade sida vid sida med Hilding.

Det är inte svårt att förstå att

Hilding var en arbetsam man med

höga ambitioner och stort engage-

mang. Han var också en man som

höll sitt ord och han byggde upp

sitt förtroendekapital redan tidigt i

sin etablering. Hans arbete uppskat-

tades av lantbrukarna och gods-

herrarna på slätten och hans goda

rykte växte. Han var en man med

stor kunskap, rättfram pondus och

ett varmt hjärta.

Vid auktionerna hjälpte Hilding

ibland köpare som behövde för-

längd kredit utöver de sex måna-

derna. Många är de vittnesmål som

talar med tacksamhet om Hilding

Ottosson som den som hjälpte

Hilding Ottosson med räknesnurra.

100

Emelie och Hilding Ottosson.

människor i pengaknipa. Det sägs att en dag när Hilding var på banken i ett

ärende, befann sig där också en man som skulle låna pengar till ett hus. Banken

sa nej till kunden och menade att de namn han hade som borgenärer inte dög.

Hilding höjde då sin stämma:

- Om jag skriver på, duger det då?

Och så beviljades lånet.

Hilding Ottosson var helt enkelt en tidig förespråkare av det man 100 år se-

nare har ett engelskt uttryck för, CSR, Corporate Social Responsibility, vilket

innebär att företaget ska ta ansvar för hur det påverkar samhället ur såväl ett

ekonomiskt som ett socialt perspektiv.

Vid sidan av karriären hade Hilding också ett familjeliv. Han gifte sig 1929

med kantor Carl Hedéns dotter Emelie och de fick tre barn; Ulla 1930 - 2017,

Bengt 1931 - 2000 och Hans 1934 - 2006.

Efter avslutade studier på Handelsgymnasiet i Malmö började sonen Bengt

sin karriär inom Skånska banken. Han var erbjuden en kamrerstjänst där, vilken

han tackade nej till då hans far blev sjuk. Bengt valde att bistå Hilding i firman

och vid årsskiftet 1957/1958 lämnade Hilding över till Bengt efter 40 år och

3 000 auktioner.

Hilding Ottosson dog 1959 och i ett av minnesorden i tidningarna stod att

läsa ”Han har gjort sig känd och aktad i vida kretsar för sin stora sakkunskap på

101

Bengt och Hilding Ottosson går igenom auktionsböckerna inför vårens auktioner, i

samband med att Bengt övertar rörelsen. Ur Sydsvenska Dagbladet 16/1 1958.

Foto: Bilder i Syd

skilda områden, sitt alltid vänliga och tillmötesgående sätt och inte minst för sin

stora hjälpsamhet.”

Här ett utdrag ur beskrivningen av jordfästningen:

”Svedala köping flaggade allmänt på

när akten inleddes med att operasång-

halv stång under onsdagen, då stof-

erskan fru Ragnarsson-Ohlsson sjöng

tet efter en av Söderslätts mest kända

Schuberts ”Ave Maria”. […] Jordfäst-

män, auktionsförrättaren m.m. Hil-

ningen förrättades av kyrkoherde S.

ding Ottossons stoft vigdes till den

E. Svensson. Altartjänst utfördes av

sista vilan i Svedala vackert dekorerade

kyrkoherde Svensson och komminis-

kyrka. Släkt och vänner fyllde kyrkan,

ter Helmer Hansson […]. Till minnet

102

talade sonen auktionsförrättare Bengt

sparbanksförbundet, häradshövding

Ottosson, banktjänsteman Stig An-

Ivar Öhman för Oxie-Skytts kamrat-

dersson, Vinslöv, auktionsförrättare

förening, direktör Edvin Dahlin för

John Möller, auktionsförrättare Nils

Skånska banken, bankkamrer Eric

Åkesson, Veberöd och kyrkoherde

Svedby för lokalstyrelsen för Skånska

Erik Ceder, Bullarn. Agronom Ernst

banken i Svedala, folkskollärare Sig-

Ohlsson talade för Svedala sparbank.

vard Persson för Svedala köping och

Sparbankskamrer Thure Paulson för

rektor Hans Rydberg för Ö. Grevie

tjänstemännen vid Svedala sparbank

folkhögskola. […]”

samt för Sydvästra kretsen av Skånska

Firma Hilding Ottosson fortsätter i andra generationen

Avskrift av artikel ur Skånska Dagbladet den 6/2 1958.

Toppriser vid auktion på Börringe klosters gård

Tillfartsvägarna till Börringe klosters huvudgård var på onsdagen förvandlade till parke-

ringsplats. Kilometervis med bilar mötte besökaren vid denna stora auktion när han av två

stadiga polismän upplystes om att parkering kan ske halvvägs Lyngby.

Den stora gårdsplanen på huvudgården var fullproppad med folk från Skånes alla hörn.

Kring maskiner och djur trängdes i leran även Radiotjänsts inspelningsbil som samlade ”at-

mosfär” för ett program.

Lantbrukare Sture Larsson har överlämnat arrendet av Börringe huvudgård till lantbru-

kare Seved Verntoft och han lät nu sin stora maskinpark och djurbesättning gå under klubban.

Som vanligt var det djuren som drog de flesta besökarna. På förmiddagen när maskinerna

såldes trängdes omkring 2 000 personer kring auktionsförrättare Bengt Ottosson som till-

sammans med skrivare och roparen Erik Grönvall embarkerat en traktorvagn. Efter mid-

dagspausen var det djurens tur att konfronteras med de ”säkre och kände” som det heter i

auktionskungörelserna. Då hade ytterligare 1 000 personer hittat till auktionsgården.

De sex skördetröskor som såldes kostade mellan 5 000 - 6 000 kr och traktorerna gick bort

för exempelvis 3 600 och 3 000 kr. Kulmen på auktionen blev försäljningen av djuren. De 3 000

intresserade tycktes inte komma visningsringen nära nog och att det var ivriga spekulanter

fick man veta när Grönvall slog bort kossorna på löpande band. Den dyraste kon gick till S

Kverrestad, Lunnarp, och klubbades bort för 2 080 kr. Sedan höll sig priset vid omkring 2000

för de 40 mjölkkorna. De 22 ungtjurarna kostade omkring 600 kr pr st och gyltorna 500 kr.

Priserna vid auktionen i Börringe blev mycket goda förklarar auktionsförrättaren Bengt

Ottosson vid samtal med SkD. Speciellt korna betingade goda priser. Köplusten var god och

någon avmattning på auktionsfronten har sannerligen inte förmärkts. Börringe auktionen

var Ottossons första stora ”elddop” sedan han vid årsskiftet övertog auktionsrörelsen av sin

fader Hilding Ottosson.

103

Efter elddopet rullade det på för

Bengt Ottosson som framgångsrikt

drev firman vidare. Precis som sin

far hade Bengt stort förtroende hos

lantbrukarna och godsherrarna.

Tillsammans med sin kompanjon

Bertil Andersson i Löberöd kunde

Bengt Ottosson expediera runt 200

auktioner runtom i Skåne under sä-

songen januari-mars. Med ropare

som Erik Grönvall, Hans Anders-

son och Lennart Mårtensson knut-

na till firman gick klubborna varma

fram till fardagen den 14 mars. Elsie

Wiahl som under många år arbeta-

de hos Bengt på kontoret och ute

på auktionerna som skrivare, kan

berätta om långa dagar med för-

Bengt Ottosson 1968.

arbete inför de stora auktionerna;

annonsering, kataloger som skulle

tryckas och alla detaljer som krävde sitt innan det väl var dags. När auktionen

var igång gällde det att som skrivare hålla tungan rätt i mun när ropen föll och

klubban ven.

Tio år senare

var de stora gårds-

auktionerna, med

6 månaders kredit

för köparen, fortfa-

rande den viktigaste

delen i firman. I en

artikel i Sydsvenska

Dagbladet Snällpos-

ten, söndagen den

26 februari

1967,

intervjuas

Bengt

Ottosson och om-

nämns som en av de

mest anlitade auk-

tionsförrättarna vid

Elsie Wiahl och Bengt Ottosson på kontoret.

Foto: Bilder i Syd

de skånska storauk-

104

tionerna. Bengt berättar i artikeln

att antalet auktionsförrättningar har

minskat men de som hålls är ännu

större än förr i tiden. Kreatursauk-

tionerna drar fortfarande storpu-

blik och omsättningen kan upp-

visa sexsiffriga tal. Mer kan Bengt

inte berätta då sekretessen kring

omsättningen är en oskriven lag i

auktionssammanhang. Priset på en

skördetröska kan uppgå till 30 000

kr och traktorer i god kvalitet kan

komma upp till 25 000 kr. När det

gäller djuren står avelsdjur högt

i kurs och på Skarhult köptes ett

fullblod för 9 000 kr och stutarna

gick för 1 500 kr. Under 1960- och

1970-talet vittnar dagstidningsan-

nonserna om att lösöresauktioner

med likvid vid klubbslaget också

tillhörde firmans tjänster.

År 1964 flyttade Föreningsban-

ken från Jönssons hus på Storgatan

till det nybyggda kommunhuset.

Bengt Ottosson fick möjlighet att

Tidningsannons från 1970.

ta över deras lokaler och flyttade

då firman från Malmövägen. Precis

som Bengt uttrycker i tidningsintervjun från 1967 minskade antalet auktionsför-

rättare och således också antalet auktioner successivt jämfört med på Hilding

Ottossons tid. Bengt förde efter hand in mer fastighetsförmedling i firman i takt

med att auktionerna minskade.

Tredje generationens mäklare och auktionsförrättare

När Bengt Ottosson började trappa ner i början på 90-talet fanns det bara runt

tio stora auktionsförrättare kvar i Skåne varav Bengts kompanjon Bertil Anders-

son var en av dem. Mikael Ottosson, Bengts och hans hustru Christinas yngste

son, var då nyutexaminerad fastighetsmäklare och började 1993 att arbeta vid

sidan av Bengt. Nu kommer fastighetsförmedlingen i firman igång ordentligt

och vid årsskiftet 1994/1995 övertar Mikael verksamheten som under några år

drivs från hemmet på Parkgatan 10. Mikael fortsätter med sina tjänster inom

105

fastighetsförmedling i samma

anda och med den driftighet

som Hilding förde över till

Bengt och Bengt fört över till

honom. Förtroendekapitalet

är stort och generationens

vingslag hörs när firman år

2000 flyttas till Storgatan 7,

före detta Apotekshuset.

Samma år går Bengt Ottos-

son bort. Året 2004 förvärvas

halva fastigheten av familjen

Perlman och 2005 flyttar rö-

relsen in i nyrenoverade loka-

ler på hörnet av Storgatan/

Kyrkogatan. År 2007 förvär-

vas resten av fastigheten. År

2009 får Mikael utmärkelsen

”Årets företagare” i Svedala,

Nuvarande kontoret på Storgatan 7.

något som hans far och farfar

säkert hade varit stolta över.

Sedan 2001 är det Håkan, Mikaels äldre bror, som driver auktionsfirma i farfar

Hildings fotspår. Håkan, som började sin bana inom Kronofogdemyndigheten

och som också gått mäklarutbildningen, gick bredvid Bengts kompanjon Bertil

Andersson innan han tog över auktionsverksamheten. Under åren som Bengt

och Bertil var kompanjoner slog de så kallade samlingsauktionerna igenom. Här

Auktionsgården Stjärneborg utanför Hörby.

106

Auktionsutropare Bengt Fridh, Alstad 2015.

kunde man sälja enstaka djur och maskiner såväl som mindre hela bon. Från

1970-talet till början av 2000-talet skedde dessa flera gånger per år på Aspegår-

den vid Löberöd. I Håkans regi sker de nu på firmans auktionsgård Stjärneborg

utanför Hörby, men kontor delar Håkan med sin bror i de gemensamma loka-

lerna vid Storgatan.

- Mycket är sig likt från farfars och fars tid, säger Håkan.

- Även om antalet auktioner är färre idag är de som finns populära tillställ-

ningar. Publikintresset är stort och det serveras mat och kaffe. Idag är Håkan i

stort sett ensam auktionsförrättare i Södra Götaland och i hela landet är det färre

än tio som ordnar traditionella lantbruksauktioner.

När ropare Bengt Fridh, som svingat klubban i över tjugofem år, höjer sin

stämma över publikhavet och annonserar dagens första rop på 2017 års tjurauk-

tion gäller samma regler som på Hildings och Bengts tid; köp när klubban faller

och betalning efter 6 månader om du är kreditgodkänd och har ett kundnummer.

En charolaistjur klubbas under dagen för nytt högstapris, 130 000 kr. Alltsedan

Håkan tog över auktionsverksamheten har Bengt varit med på resan, och sedan

något år delar han klubban med Håkan Andersson.

- Det som skiljer sig mest är att karbonpappernas tid är förbi. Nu är allt dato-

riserat, digitaliserat och effektiviserat, säger Håkan.

I tre generationer har familjen Ottosson nu drivit auktions-, boutrednings-

och mäklarfirma. Allt började när farfar Hilding etablerade sig på orten år 1918.

Idag, 100 år efter starten, driver sonsönerna Håkan och Mikael sina firmor

vidare med samma djupa förtroende som deras farfar och far hade på sin tid.

107

Bröderna Håkan och Mikael Ottosson anno 2017.

Håkan träffar inte så sällan på personer som kan berätta om släktingar som

haft Hilding som auktionsförrättare och som nu anlitar Håkan i samma ärende.

Mikael ser precis som sin farfar ett stort värde i att verka på orten. Att ha de per-

sonliga kontakterna och få hjälpa till i beslut som kan vara de största i livet är det

som tilltalar Mikael mest. Tillsammans förvaltar bröderna det arv och det goda

rykte som Hilding skapade och för det vidare i samma fina anda.

108